– Lite bajs och ett par nya fotspår. Anna Zuberi sammanfattar dagens spår efter inkräktarna.
Det är förmiddag i byn Kuzungu. Varje dag går familjen hit till åkern för att utföra de dagliga sysslorna men också för att se över nattens skador.
– Under skördetiden kommer elefanterna hit varje kväll. De förstör allt på åkern. En gång blev jag attackerad, men jag hade tur, berättar Zuberi Kabagwa.
Han är född i byn och är bara en av alla dem som skadats av djuren. Han berättar om familjen som förlorade sin son till krokodilerna, grannen som förlorade ett ben när han skulle hämta vatten och om alla skador från elefanterna. Zuberi Kabagwa säger att han är orolig över situationen.
– Djuren har alltid funnits här även när min farmor växte upp. Men konflikten mellan oss är ny. Det är inte djurens fel utan konflikten beror på det förändrade klimatet. Det finns inte tillräckligt med mat för någon av oss längre.
Det extrema vädret, med omväxlande torka och översvämningar, påverkar böndernas skördar. 2016 var torkan så svår att flera familjer fick lämna området. Bristen på gräs gör att många bönder olovligen låter djuren beta i nationalparksområdet. När maten tar slut även där, söker sig de vilda djuren till människornas territorium. Konflikten är ett faktum.
– När jag växte upp här var bergen runt byn fulla med träd. Men folk behöver kol till matlagning och träden har försvunnit. Varje förlorat träd har bidragit till det här klimatet, säger Zuberi Kabagwa.
Men familjen är ändå hoppfull. Tack vare Vi-skogens EU-finansierade projekt har Zuberi och Anna tillsammans med sina grannar sedan ifjol börjat plantera nya träd. Träden skyddar åkrarna och håller fukten i marken, vilket innebär att skördarna ökar. Den ökade växtligheten gynnar också djuren i nationalparken. Dessutom arbetar projektet med att förbättra djurens naturliga miljöer så att konflikterna mellan människor och djur minskar.
– Jag drömmer om att jag står här vid min grönskande gård och tittar på Serengeti där borta. Då kommer jag känna stolthet över att vi och djuren kan leva här tillsammans, sida vid sida utan att störa varandra, säger Anna Kabagwa.