Det började med grisarna. För tre år sedan tog Rosette ett lån genom den spar- och lånegrupp som hon är medlem i. Pengarna gick till att köpa fyra suggor. De fyra grisarna har på tre år blivit sjuttio, och alla grymtar ljudligt för att försäkra sig om att inte bli utan mat när jag besöker Rosette på hennes gård.
Grisarna har blivit Rosettes huvudsakliga inkomstkälla. Förtjänsten från grisförsäljningen används bland annat för att utveckla gården. Men grisarna ger henne också något annat, minst lika värdefullt: biogas.
– Det är tre år sedan vi slutade att använda ved till spisen. Förut lade vi både tid och pengar på att få tag på ved, men det slipper vi nu. Dessutom är det bättre för miljön. För hushållet har vi gas så det räcker dygnet runt. Om vi får gäster och ska laga extra mycket mat kan det hända att vi använder vår egentillverkade kol.
Ja precis; egentillverkad kol. Rosette är nämligen inte bara grisbonde, hon är även medlem i ett litet kooperativ som tillverkar kol.
– Vi gör det för att skydda träden från att huggas ner. Vi gör kolen av gamla kvistar och löv, material som annars hade gått till spillo. De flesta i vår grupp använder kolen istället för ved för att laga mat, men några väljer istället att sälja kolen, eftersom de behöver pengarna till annat.
Visst har Rosette näsa för affärer. Tack vare den utbildning som hon fått från Vi-skogen har hon kunnat göra sin gård mer lönsam och specialisera sig på några olika verksamheter.