– Jag gick inte frivilligt in i skogen. Som unga män hade vi inget annat val än att gå ut i strid. Jag var tvungen att glömma min familj och mina nära och kära. I skogen hittade jag en ny sak att älska – träden, berättar Seguya Jabiel.
Han hade inget hopp om att komma tillbaka från kriget, men det gjorde han. När han återvände upptäckte han att människor fällde träd i de små skogarna i samhället. Han samlade andra veteraner och tillsammans bestämde de sig för att ta till åtgärder för att vårda skogen.
– Det var medan vi höll på med det här som Vi-skogen hittade oss och genomförde en omfattande utbildning om vilken typ av träd vi skulle plantera i skogen. De utbildade oss också i hållbara jordbruksmetoder så vi kunde odla och täcka grödor i skogen.
Han går snabbt och pratar ännu snabbare; en egenskap som han säger var en förutsättning för att vara i armén. Han är inte pensionerad och därför tillbringar han tid i skogen; men i bakhuvudet är han redo att när som helst kallas tillbaka till armén.
– Sedan vi fick utbildning genom Vi-skogens partner MPIFA arbetar vi tillsammans som en grupp och involverar kvinnor för att skapa en jämn könsfördelning. Vi odlar också bönor, sötpotatis och tomater som vi säljer. På så sätt tjänar vi pengar som går tillbaka till gruppen, säger Seguya.
I arbetet ingår också att utbilda unga män i samhället om vikten av att plantera träd och behålla dem. När Seguya kom tillbaka från kriget hade brunnarna torkat och kvinnorna fick gå långa sträckor för att hämta vatten.
– När vi började vår rehabilitering av skogen och planterade fler inhemska träd började brunnarna fyllas med vatten. Nu kan vi hämta vatten fritt, avslutar Seguya.