Trots pandemi och klimatförändringar står Aulelia Leonidas rustad mot svält.

– Det brukar regna i mars, augusti och september. Ibland kommer regnen för sent för att det vi har planterat ska kunna växa. Ibland regnar det alldeles för kraftigt och plantorna förstörs, berättar Aulelia Leonidas.

Hon bor och verkar i byn Kihinda, i det nordvästra hörnet av Tanzania mot gränsen till Rwanda och Uganda. Familjens hus av lera och korrugerad plåt ligger inbäddat bland bananplantorna. ”Välkommen, känn dig som hemma”, står det skrivet med vit krita på lerväggen ovanför dörren till huset. Här bor 49-åriga Aulelia tillsammans med sin make och sju barn.

– Vi äter två gånger om dagen, på eftermiddagen och kvällen, berättar hon och tillägger att barnen får äta först. Om jag ska vara ärlig så är det vi äter inte särskilt näringsrik mat och det är vi inte glada för. Maten räcker inte heller till. Med det vi har från vårt eget hushåll och den inkomst vi får in äter vi mest matbananer och bönor, eller kassava och bönor. Ibland äter vi majsmjölsgröt och bönor. Vi äter nästan aldrig kött eller fisk. Den sortens mat har vi sällan råd med för vi är bara vanliga bönder, berättar Aulelia. Vi skulle gärna dricka te till frukost, men vi har inte råd med mjölk och socker. På morgonen går vi direkt ut på fälten och arbetar, säger hon.

Åtta av tio tanzanier har inte råd att äta sig mätta på näringsrik kost. De flesta av dem är småskaliga bönder. Jordbruket står för 27 procent av Tanzanias BNP och sysselsätter en majoritet av befolkningen. Sektorn utgörs i stort sett helt av småskaliga jordbruk med låg produktivitet. Dessa jordbruk är beroende av regn och har sällan tillgång till högkvalitativt utsäde eller gödsel.

Aulelia Leonidas och hennes familj odlar matbananer, kaffe, bönor, majs, hirs, samt frukt och grönsaker som papaya, avokado och citrusfrukter. Kaffebönorna torkar de och säljer till statliga uppköpare. Före coronapandemin brukade de sälja kaffet på andra sidan gränsen i Uganda. Då fick de bättre betalt. Nu får de ungefär 340 kronor för en säck med 100 kilo torkade kaffebönor.

– Vi brukar lägga undan en del extra till familjen, ifall det blir torka nästa säsong. Om man inte lägger undan av sin skörd till att äta framöver kan maten ta slut. Det är viktigt att lägga undan och spara mat för att minska risken att drabbas av svält, säger Aulelia.

Utöver klimatförändringarna som har påverkat regnen är kvaliteten på myllan en utmaning. Aulelia har brukat marken sedan hon slutade grundskolan och hon upplever att myllan har blivit sämre och sämre över åren.

– Jag tror inte att vår mark är lika bördig längre. Den var bördigare förr. När man odlar den igen och igen så förbrukas jorden. Nu kan vi förvänta oss en mindre skörd bönor per hektar land än för några år sedan, berättar Aulelia.

I år har bönderna i området ändå fått rekordskördar. För Aulelias del har skörden blivit bättre sedan hon anlade diken bland sina plantor för att samla regnet när det faller. Ett annat skäl är att hon har planterat träd som hjälper till att binda vattnet i marken. Komposterade löv från träden blir också till gödsel som berikar myllan på nytt.

– Vi använder bättre odlingsmetoder numera, berättar hon.

Agroforestry, eller skogs- eller trädjordbruk som metoden brukar kallas på svenska, är ett jordbrukssystem där träd och buskar odlas runt eller bland grödor eller på betesmarker. Träden ger näringsrika frukter och nötter samt djurfoder, samtidigt som de ger skugga och bidrar till att bibehålla fukten i jorden och minska erosion. Med rätt arter och metoder kan träden ge tillbaka mer vatten än de använder, samt göra jorden mer näringsrik.

Aulelia är sedan ett par år medlem i bondeorganisationen Foundation for Local Capacity in Agricultural Development, FLCAD. Det är en medlemsbaserad organisation som har till syfte att stötta småskaliga bönder i området, bland annat genom att stärka böndernas kunskap i företagande samt utveckla tillämpningen av agroforestry och jämställdhetsfrågor.

– Bönderna häromkring säljer ofta sina produkter till alltför låga priser till mellanhänder. Det är enkelt och ger snabba pengar, men mellanhänderna lurar ofta bönderna med vikter och mått. De sätter dessutom priserna själva vilket gör priserna helt oförutsägbara och skapar en stor osäkerhet för bönderna, berättar Grace Bugama, koordinatör på FCLAD. FCLAD stöttar bönderna genom att skaffa dem tillgång till kvalitetsutsäde, för bättre produkter och högre försäljningspriser. Vi hjälper till med att förpacka produkterna för försäljning till grossist, så att bönderna kan sälja direkt till uppköparna vid marknader där man använder sig av verifierade mått och vikter, tillägger hon.

Där agroforestry används ökar den biologiska mångfalden, skördarna blir större, grödorna mer näringsrika, och bönderna mer ekonomiskt oberoende. Tillgången på mat blir jämnare fördelad över året och lokala matmarknader stöds och upprätthålls.

– Rätten till mat är att kunna äta en balanserad kost av näringsrik mat som ger kraft och skyddar kroppen, säger Aulelia Leonidas.

Se Aulelia berätta själv i denna video: