– Jag var 6 år när min pappa dog. Allt förändrades då. Pappas släktingar ville ta marken ifrån oss. Vi hade inte ens hus eller mat.
Det var en tuff tid för mamma Mary, ensamstående med fyra barn. Visst, på pappret har änkor rätt att ärva mark i Kenya, men traditionell lag satte Leahs mamma helt utan möjlighet till försörjning. Leah minns.
Den tuffa verkligheten
– Jag minns när jag var liten och hungrig. Mamma lämnade mig och mina syskon ensamma hemma för att leta jobb hos andra bönder. Ibland lyckades hon, ibland inte. Jag kunde gå från morgon till kväll och vänta på mamma som skulle komma hem med lite mat eller pengar. Vi åt inget varken till frukost eller lunch.
Det är svårt att lyssna till Leahs berättelse. För det gör ont. Och även om tonårstjejen idag är full av förhoppningar, så bär hon på minnen som ingen önskar sina barn. Under en lång tid tappade mamma Mary helt självförtroendet, hon förlorade glöden. Och hade det inte varit för kvinnogruppen där hon fick stöd från andra änkor, kraft att kräva marken tillbaka och utbildning från Vi-skogen i hur gården blir rik på mat, så hade Leahs berättelse aldrig vänt.
– Nu har saker ändrats, vi lever bättre. För mamma gick med i en grupp med andra kvinnor och fick utbildning. Vi fick fröer till träd och kunskap. Så nu har vi mat. Jag kan alltid äta mig mätt.
Mamma Mary – Leahs förebild
Bandet mellan mor och dotter är starkt. Tvinnat av miljontals trådar av kamp, bakslag och framgång. Det råder inget tvivel om att mamma Mary är Leahs förebild. Mary har gått från att själv få utbildning i träd och jordbruk från Vi-skogen, till att på egen hand utbilda grannarna i smarta metoder. Leah går i hennes fotspår.
– Jag hjälper mamma att plantera träd, vattna och gräva. Hon har lärt mig hur jag ska sköta om bananerna och göra kompost. Och nu har jag lärt mina vänner i skolan samma saker. Jag vill jobba på jordbruksministeriet när jag blir stor och utbilda andra.