I år är det 25 år sedan folkmordet i Rwanda

I början av nittiotalet kom jag hem från ett Zaire i eskalerande kaos och en i övrigt orolig omvärld. Kalla kriget höll på att avvecklas. Berlinmuren hade fallit, Östtyskland hade upphört att existera som stat och Jugoslavien var i upplösning. En av de få lysande stjärnorna var Nelson Mandela som hade frigivits i ett fortsatt våldsamt Sydafrika som trots detta planerade för allmänna val.

I Rwanda höll den sittande huturegeringen på att piska upp hat och fientliga stämningar och förbereda mördandet av minoritetsgruppen tutsi. Under tre månader, från april till juni 1994, mördades mer än 800 000 tutsier. De som tillhörde hutugruppen och som inte var beredda att slå ihjäl sina grannar drabbades också av raseriet. Det internationella samfundet övergav tutsierna som dödades och lemlästades med machetes, spjut och klubbor. De sköts av gäng som utrustats och tränats av regeringen. Män, kvinnor och barn tog sin tillflykt till kyrkor och skolor och slogs ihjäl eller brändes inne. Kvinnor våldtogs innan de dödades, inte sällan under tortyrliknande former.

Folkmordet I Rwanda började i april 1994 och pågick i tre månader. Över 800 000 människor dödades, 250 000 kvinnor våldtogs. 2 miljoner människor åtalades och 65% befanns skyldiga. Över 1 miljon barn blev föräldralösa.

Källa: un.org & unicef.org

Nu är jag tillbaka i Afrika. Det land jag flyttat till har återuppbyggts efter folkmordet och fokus ligger på att alla medborgare är rwandier. Att tala i termer av kategorierna hutu och tutsi är något man inte kan göra. Idag, tjugofem år senare, saknas fortfarande en öppen dialog om vad och varför det hände. Den etniska konflikten och tystnaden påverkar fortfarande människor varje dag, i hemmet och på arbetet.

Tillväxten har varit hög sedan 1994 och Rwanda är ett av de länder i världen som lyckats bäst med fattigdomsbekämpning. Alla har tillgång till en grundläggande hälso- och sjukvård, de flesta barn går i skolan, spädbarns- och mödradödligheten har minskat. Landet aspirerar på att bli Afrikas ledande IT-nation. Det finns en fungerande skattelagstiftning, korruptionen är låg och det tar mindre än en dag att starta ett företag. Trots att Rwanda är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder med ungefär 12 miljoner människor på en yta motsvarande Dalarnas, bländas den som besöker Kigali av hur vacker staden är med alla kullar. Det är lätt att förföras av att det är rent och välstädat överallt, även i de delar av staden där de med lägst inkomst bor. Några kåkstäder liknande de som finns i Nairobi och Kapstaden finns inte. Rwanda anses också vara ett av världens säkraste länder. Jag kan promenera och röra mig fritt även kvällstid då polis byts mot beväpnade militärer.

Samtidigt, trots framstegen, är det ett av de fattigaste länderna i världen, där en majoritet inte har tillgång till elektricitet och rent vatten. En vanlig utvecklingsteori, att en växande välmående medelklass kan utgöra draglok i den ekonomiska utvecklingen, förefaller vara en modell även i Rwanda.

Den höga befolkningstätheten gör att naturresurserna inte räcker till. Var jag än tittar eller stannar har jag människor runt mig. Majoriteten av befolkningen livnär sig på jordbruk och har mindre än 0,6 hektar mark att odla på. Konsekvenserna av klimatförändringarna är omväxlande långvarig torka och kraftiga regn som orsakar jordskred, översvämningar och erosion.

Miljömedvetenheten är stor – landet var tidigt med att förbjuda plastpåsar och förslag finns om att förbjuda även andra engångsprodukter, som flaskor av plast. Regeringen uppmanar alla att plantera träd – gärna avokado och mango. Under regnperioderna lanseras trädplanteringskampanjer över hela landet.

I Rwanda har Vi-skogen arbetat tillsammans med medlemsbaserade kooperativ som organiserar småskaliga bönder sedan 2005. Genom att plantera träd och grödor tillsammans får de en möjlighet att ta sig ur fattigdom samtidigt som de bidrar till en bättre miljö. Träd bidrar till ökade skördar och ger frukt, foder till böndernas djur, ved och byggmaterial. Träden gör också att grödorna växer bättre: Träden hindrar bördig jord från att spolas bort vid kraftiga skyfall, ger skugga mot stark sol och binder näringsrikt kväve i marken.

Att odla träd och grödor tillsammans för en hållbar miljö och bättre levnadsförhållanden är basen i Vi-skogens arbete. Metoden kallas agroforestry och slår två flugor i en smäll – minskad fattigdom och bättre klimat i Rwanda.

Efter att ha bott och arbetat några år i det här vackra landet förstår jag fortfarande inte vad som utlöste folkmordet 1994. Jag möter fantastiska människor varje dag som arbetar hårt och målmedvetet för att ta sig ur fattigdom, men som har en lång och antagligen krokig väg att gå innan man kan lägga folkmordet bakom sig och få alla mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Vad jag förstår är hur viktigt det är att aldrig glömma, men kunna gå vidare.

Marie Lackenbauer, Landchef för Vi-skogen i Rwanda