Sverige måste agera starkare för kvinnors rätt att bruka och äga skog!

Sverige definierar sin utrikespolitik som feministisk. Ett område i fokus är att ”stärka kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt och inflytande genom att bland annat verka för icke-diskriminerande lagstiftning”. Att kvinnor diskrimineras är i högsta grad sant när det gäller rätten till skogsmark. Vi kräver nu att Sverige, inom ramen för sitt internationella samarbete, aktivt arbetar för att stärka kvinnors rättigheter som brukare och ägare av skog.

I Sverige använder vi skogen för virkes- och energiproduktion, jakt och rekreation. Men i en stor del av världen är skogen en viktig försörjningskälla i en vidare bemärkelse. Mer än 1,6 miljarder människor runt om i världen är beroende av skog för sin överlevnad, majoriteten av dem lever i fattigdom. Skogen kan ha stor klimatnytta; trädplantering, skogsrestaurering och hållbart skogsbruk för produkter till biobaserad utveckling och lokala utkomster kommer att behövas tillsammans med traditionell skogsanvändning för bränsle, mat och djurfoder. Grönare landskap med mosaiker av markanvändning  bidrar till biologisk mångfald och binder mer kol än hårt eroderade marker. Många människor bor och lever i, eller i anslutning till, skogen. Men trots att det ofta är kvinnor som brukar skogen har de sällan den formella ägande- eller nyttjanderätten till skogsmark.

De globala målen kräver ekonomisk jämställdhet

Flera tidigare internationella överenskommelser (till exempel Parisdeklarationen om biståndseffektivitet (2005) och Handlingsplanen från Accra (AAA) (2008)) har misslyckats med att förändra och bredda ägarskap och säkerställa mänskliga rättigheter. Jämställdhet, miljö- och klimatförändring har tagits in i biståndsagendan. Men i praktiken har arbetet för jämställdhet oftast avgränsats till att bekämpa våld mot kvinnor, vilket givetvis är ett mycket angeläget arbete. När det gäller företagande och ägande har jämställdhetssträvandena dock inte märkts lika tydligt. När ägandet i kollektivt ägd skog förändras fördelas mark i första hand till män.

Världen står inför en rad utmaningar för att nå de 17 globala målen för hållbar utveckling som uttrycks i Agenda 2030 och som Sverige förbundit sig till att bidra till. På bara femton år ska fattigdomen utrotas och jämställdhet uppnås i hela världen. Ett tydligt delmål är: ”Genomföra reformer för att ge kvinnor lika rätt till ekonomiska resurser, möjlighet att äga och kontrollera mark och andra former av egendom samt tillgång till finansiella tjänster, arv och naturresurser, i enlighet med nationell lagstiftning.” För att lyckas behövs nu krafttag – ett är att se till att kvinnor i låg- och medelinkomstländer får rätt till att bruka och äga skogsmark.

Under hösten 2017 har SIANI bidragit till att flera viktiga internationella konferenser med fokus på hållbart brukande och ägande av skog genomförts. Experter från hela världen har pekat på att kvinnor bidrar till att biologisk mångfald och ekosystemtjänster gynnas och skogsbruket blir mer hållbart. Dessutom påverkas hushållsekonomin positivt om kvinnor får tillgång till skog. Samtidigt pekar forskningen på att kvinnor på många håll har missgynnats i lagstiftning och diskriminerats i praktiskt skogsbruk. Men detta missförhållande kan brytas. I Rajastan, Indien, har legala arvsregler och sedvanerätt hindrat fattiga kvinnor från att använda allmänningsskogar. Tack vare att de kvinnliga ledarna vågade ta makten över sina liv och utmana patriarkatet fick kvinnor tillgång till allmänningsskogen och blev självförsörjande på mat.

Där kvinnor utestängs från beslutsprocessen i familjen, byn eller föreningen blir konsekvenserna stora, inte minst för tillgången på näringsrik mat. Med säkrade landrättigheter får kvinnor inte bara ökad status, utan även möjlighet att delta i beslutsfattande organ. När kvinnorna deltar i beslutsprocesserna bidrar de med värdefull kunskap som kan ha stor påverkan på till exempel upprättandet av nationella handlingsplaner för klimat och jämställdhet mellan könen.

Ägande nödvändigt för att ta del av Gröna klimatfonden

FN:s Gröna klimatfond (Green Climate Fund, GCF) instiftades efter klimatmötet i Köpenhamn 2009 för att stödja utvecklingsländer genom insatser för klimatanpassning och minskade utsläpp av växthusgaser, inklusive skogsrelaterade insatser. Fonden tillhandahåller medel och förmånliga lån för att finansiera den privata sektorns investeringar i utsläppsminsknings- och anpassningsåtgärder. Men för att få möjlighet att ta del av bidragen och de förmånliga lånen måste man äga eller ha kontrakt på brukande av skogen. Endast ett fåtal kvinnor har detta. Men även här har lösningar utvecklats. I klimatrelaterade projekt där det krävs markrättigheter har Vi-skogen lyckats inkludera kvinnor, genom att bevisa att marken är ”family land”, det vill säga att ägandeskapet finns inom familjen.

Den svenska regeringen har beslutat att bidra med fyra miljarder kronor till Gröna klimatfonden under perioden 2015–2018. Det är det största bidraget per capita som något land har bidragit till fonden. Här måste Sverige verka för att kvinnors möjligheter till stöd och lån förstärks.

Vi kräver att Sverige agerar

I våra verksamheter ser vi att kvinnors rättigheter om och om igen inskränks och förnekas. Men vi ser också att dessa missförhållanden kan brytas. De goda exemplen finns och de är många. Men de måste följas upp på en övergripande politisk nivå i det internationella samarbetet. Vi menar att Sveriges regering kan agera betydligt mer kraftfullt och kräver därför att regeringen:

1. Verkar för en jämställd och hållbar förvaltning av skogslandskapet som inkluderar stärkt kvinnligt deltagande.
2. Verkar för att den Gröna klimatfonden öppnar upp för olika typer av ägandeskap och inte låser ute kvinnor på grund av att de saknar legala rättigheter.
3. Verkar för att fonden främjar kvinnligt ägandeskap.
4. Beaktar de rekommendationer som UN Women framför i den praktiska manualen Mainstreaming Gender in Green Climate Fund Projects.

Anders Malmer, Prof. och Föreståndare SLU Global

Annika Åhnberg, Ordförande för SIANI

Henrik Brundin, Vice Vd Vi-skogen

Madeleine Fogde, Programchef SIANI

Kristina Mastroianni, Technical Director Agriculture NIRAS

Linda Hansson, Projektkoordinator Focali (Forest, climate and livelihood research network), Göteborgs Universitet

Johanna Björklund, Docent Örebro Universitet

Partners och experter i Agroforestry Network

Fotograf: Linda Andersson, Vi-skogen