Esther Melin och hennes familj kom till flyktinglägret Palorinya i Uganda i februari 2017.
– När vi flydde från Sudan hade jag förlorat allt och en del av mitt hus låg i ruiner. När vi kom hit fanns det inte mycket mer för mig att göra än mitt bästa för att försöka överleva. Men jag tänkte alltid på mitt hem och det jag förlorat.
År 2020 blev Esther inbjuden till en odlingsgrupp i området. Hon gick främst dit för att de delade ut fröer för att odla grönsaker och majs. I gruppen fick de också träning i odling och att kontrollera skadedjur. Esther odlade lök och kål.
– Löken frodades men den mesta av kålen blev tyvärr förstörd av skadedjur och det svåra klimatet. Men med det lilla jag kunde skörda överlevde jag och min familj pandemin vilken var en väldigt svår period för många familjer, berättar hon.
Året därpå ordnade gruppen en kurs i att lära sig spara pengar. Där fick Esther och de andra medlemmarna lära sig att spara tillsammans i stället för att lägga undan pengar hemma i en burk. På så vis kunde de också låna ut pengar med ränta för att pengarna att växa och göra gruppen skulle bli starkare. De köpte en låda och kontoböcker och kom överens om att en stjärna är lika med 1000 Ugx (Ugandisk shilling). De valde onsdag som ”sparar-dag”.
Esther gjorde så gott hon kunde för att spara ihop 1000 Ugx varje vecka och när hon sparat tillräckligt tog hon ett lån på 50 000 Ugx (ca 150 kronor) som var dubbelt så mycket som hon sparat hittills.
– Jag använde pengarna till att köpa tomater, aubergine, matolja och socker som jag kunde sälja på eftermiddagarna i byn. Efter två månader kunde jag betala tillbaka lånet med ränta och sen tog jag ett nytt lån och köpte den gången bönor och ännu fler av de andra varorna, berättar Esther.
Försäljningen gick bra. På en kväll kunde hon exempelvis sälja 20 muggar bönor för 800 Ugx. Hon tjänade nu så bra att hon kunde öka sina besparingar till 3000 Ugx per vecka. När gruppen sedan delade upp besparingarna vid årets slut hade hon lyckats sparat 232 200 (ca 600 kronor).
– Även om jag är begränsad i vad jag kan låna och försöker att inte sväva i väg i mina drömmar hoppas jag ändå att jag en dag kommer ha ett permanent bås där jag kan sälja alla typer av grönsaker och dagliga varor. Jag är så glad att jag numera är en affärskvinna i stället för hjälplös som förut, säger Esther.
