Debattartikel i Aktuell Hållbarhet: Ensidigt fokus riskerar försämra insatser för biologisk mångfald

Jane Atieno Omulo.

Jane Atieno Omulo.

Människa och miljö måste bli samtidiga vinnare i en framtida värld – och aldrig den ena på bekostnad av den andra. Det skriver Vi-skogens verksamhetschef Eva Åberg och klimatrådgivare Matilda Palm på Aktuell Hållbarhets debattsida.

I bakgrunden av coronapandemin och klimatkrisen pågår oförtrutet utarmningen av den biologiska mångfalden. Många av de insatser som ändå genomförs för att bekämpa artutrotningen sker dessutom isolerat, utan att involvera lokalbefolkningen. Nu behövs omtag för att lösa hot mot den biologiska mångfalden på ett brett och inkluderande sätt.

Förlusten av den biologiska mångfalden sker i dag i alarmerande takt: rapporter från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald (IPBES) visar att 75 procent av alla landområden och 66 procent av den marina miljön är starkt påverkade av mänsklig aktivitet. Det globala arbetet inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald har varit långt ifrån tillräckligt.

Biologisk mångfald, som enligt FN definieras som variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, diskuteras just nu intensivt med syfte att kunna besluta om ett nytt globalt ramverk med nya mål som ska ersätta de så kallade Aichimålen. Några av de förberedande internationella mötena har letts just av Sverige. Det avslutande partsmötet, FN:s biodiversitetskonferens, planeras att äga rum i Kunming i Kina i oktober i år. Det är med andra ord ett avgörande tillfälle för Sverige och andra länder att påverka världssamfundets arbete för den biologiska mångfalden.

Centralt i detta arbete bör vara att ställa om samhället mer genomgripande, med samtidigt fokus på mänskliga rättigheter och människors välmående. Vissa ansatser från regeringen ser förvisso lovande ut. En konkret svensk biståndssatsning på biologisk mångfald aviserades av regeringen i oktober i fjol, och ska bland annat ”bidra till att återställa ekosystem där hav, mark och skog har skövlats”. Till en början anslår regeringen 55 miljoner kronor till havens biologiska mångfald samt 100 miljoner kronor till en strategi för afrikanska regnskogar. Sida är ansvarigt för utförandet.

Vi-skogen välkomnar satsningen, som vi anser är vältajmad och ger tydliga styrsignaler. Samtidigt vill vi tydligt understryka vikten av att tackla även biodiversitetskrisen på ett holistiskt sätt, och inte se den i isolering från klimatet, Covid-19 eller andra stora samhällsutmaningar.

För dessvärre kan riktade insatser för biologisk mångfald, om de utförs isolerat och utan dialog med omgivande samhälle, snarast vara ohållbara och direkt skadliga på längre sikt. Detta påpekas bland annat i en färsk rapport av den internationella biståndsorganisationen Third World Network, som i stället vill uppmärksamma den stora klyftan ”mellan dem som lever med miljökonsekvenserna av utvinning [av resurser] och dem som tjänar på att finansiera denna utveckling”.

Även FN:s miljöorgan Unep avråder i sin nya rapport ”Making Peace with Nature: A scientific blueprint to tackle the climate, biodiversity and pollution emergencies” från helt isolerade miljö- och klimatprojekt utan koppling mot samhället i stort. Exempelvis anser Unep att mark som avsätts för ensidig användning i klimatkompensationsprojekt parallellt ökar trycket på annan mark som behöver användas för livsmedels- och fiberproduktion.

Nyligen lyfte dessutom FN:s klimatpanel IPCC och den mellanstatliga policy- och vetenskapsplattformen Ipbes sin första gemensamma rapport, som tydligt påpekar att klimatfrågan måste lösas parallellt med frågan om bevarad biologisk mångfald.

Exemplen på avgränsade och icke-inkluderande insatser för biologisk mångfald är många, och berättelserna kan ibland bli direkt hårresande. Det kan handla om försök till skyddande av skog där lokalbefolkningen blivit helt avskuren från sina urgamla rättigheter att använda skogens resurser – eller där traditionellt brukad mark, såsom svedjebruk, helt förbjuds eller ignoreras i policysammanhang.

Visst kan dessa traditionella rättigheter i sig vara ett problem för ekosystemen, men vi måste hitta nya vägar där vi balanserar skyddet av naturen med försörjningsmöjligheter för de mest utsatta i samhället. Biologisk mångfald måste löna sig för alla i hela världen – skattebetalare i biståndets givarländer i väst såväl som lokalbefolkningen i syd.

De goda nyheterna är att vi både kan ha denna kaka och äta den. Som Unep skriver i sin rapport kan åtgärder för hållbar intensifiering av landanvändning, ekosystemrestaurering och ett skifte mot mindre resurskrävande kost på samma gång ge vinster för klimatet och lokala samhällen och ekosystem.

Vi-skogen, som grundades 1983, har i snart 40 år arbetat integrerat med miljö och biologisk mångfald i östra Afrika och att stödja miljontals människor att ta sig ur fattigdom. Framför allt har vi arbetat länge med agroforestry, eller på svenska skogsjordbruk eller trädjordbruk. Inom ramen för detta koncept planteras nyttoträd i anslutning till mindre jordbruk. Effekten blir att träden på samma gång binder jord och bevarar fukt, ger skugga till människor och boskap, motverkar klimatuppvärmningen samt förbättrar och sprider ut skördarna mer jämnt under året.

Vi hoppas nu att den svenska regeringen för vidare dessa och likartade perspektiv i den internationella dialogen inför och under FN:s konferens för biologisk mångfald i Kunming. Människa och miljö måste bli samtidiga vinnare i en framtida värld – och aldrig den ena på bekostnad av den andra.

Eva Åberg
verksamhetschef, Vi-skogen

Matilda Palm
rådgivare för klimatkompensation och resursmobilisering, Vi-skogen

Av

Eva Åberg och Matilda Palm